Hemlighuset

Att äta ute är alltid väldigt trevligt. God mat (förhoppningsvis:-)), fin miljö, trevlig personal, gott vin, fin utsikt osv. Sen kommer den där stunden när det är dags att pudra näsan. Tydligen verkar många restauranger tänka som så att på hemlighuset behövs inget lull-lull. Där ska man ju bara göra nödvändiga besök som avverkas så fort som möjligt för att sedan komma tillbaka ut i restaurangen för att äta och dricka mer... Det rum som man inte talar om. Helt fel.

Om du äter eller har ätit en god middag i trevligt sällskap och sedan besöker restaurangtoaletten och möts av tomma toarullar som ligger på golvet. Eller en trasig tvålpump. Eller en isande kyla för att man inte prioriterat ett element på det enda stället där man på en restaurang tar av sig kläderna. Eller pappershanddukar som knockar 5:ans sandpapper utan problem. Eller en papperskorg som ingen tömt sedan Dackefejden. Eller betonggråa väggar som skriker efter en omgång med Ajax. Eller ännu värre, en dörr som inte går att låsa! På något underligt sätt så lämnar åtminstone jag restaurangen med en något mer fadd smak än om någon hade ägnat toaletten lite mer tid och tanke.

Och här kommer anledningen till mitt inlägg: Regissörsvillan i Filmstaden i Råsunda. Där har de fattat vikten av att komplettera en otroligt fantastisk, vacker och rogivande restaurangmiljö med en likadan gästoalett. Så enkelt och så bra. Fin matta på golvet, ett tidningsställ med några magasin, en doftande lyxig tvål, levande blommor och ljus och några stilleben för gästen att vila ögonen på.

Om jag måste välja mellan

1. En medioker restaurang, med halvbra service men med en fantastiskt mysig toalett eller...

2. En fin restaurang med god mat, känd kock och bra service men med en sunkig toalett så är mitt val så barnsligt enkelt. Håller du inte med?